1år har gått

1år har gått..
det är ett år sen jag blev dålig, så där galet dålig :(
kan nu i efterhand förstå vissa saker. hur egoistisk men samtidigt helt jävla vilsen jag var. att man kunde må så dåligt som jag gjorde kan nog ingen förstå. knappt så att jag själv förstår. pressen till att bli bra så snabbt som möjligt. hitta tillbaka till familjen, jobbet. leta efter mig själv bland gamla vänner o hoppas på det bästa. stressa upp mig själv för minsta lilla. hoppades på att hitta tillbaka.

* Vi tar en paus och lämnar rummet
och nu släpper du min hand
på varsin sida av vägen
som en främling för varann *

idag så mår jag mycket bättre men fortfarande inte helt hundra. men jobbar med det o pratar mycket med dom som är runtomkring mig. kan fortfarande känna mig ensam fast jag är omringad av folk. försöker att inte jämt ha kontroll över allt o va perfekt. svårt när man är kontrollfreak o försöker vara perfekt på alla sätt o vis. har gjort mig ett collage. klistrat upp mina drömmar o mål.

1år har gått..
sen jag var utomlands o fick min första panikångestattack. gick på flygplatssen o kunde inte andas, trodde jag skulle dö. kom hem som en annan människa enligt min exman. enligt honom har jag aldrig kommit hem. säger det dig något om hur förändrad jag är?

idag så känner jag mig elak men samtidigt är det som det är. kan inte ta tillbaka tiden o ändra något. vad skulle jag ändra? kan man gå tillbaka längre bak?
Är så lycklig som har två tokungar som är världens finaste. deras pappa är en underbar pappa.


kan känna att jag saknar en del av mitt gamla liv.. som sagt det var inget fel på livet vi hade utan det var jag, jag försvann, känslorna försvann nog oxå med att jag förlora mig själv. tror att den där aborten förändrade mig. det försvann en del av mig. ville juh ha ett till barn men det hade bara gjort att jag gått in i väggen tidigare. men skulden var o är inge kul o bära. finns folk som kämpar som bara den, själv käka jag piller o blev gravid ändå.


idag så är jag tillsammans med min barndomskärlek.
känns helt fantastisk varje dag som går.
vi har känt varandra sen vi var 5-6 år, vuxit upp på samma gata.
Han känner mig på alla sätt o vis, han ser om det är något fel. han köper mig presenter. presenter som är så perfekta (det står Louise på dom) han skriver fina lappar o lämnar åt mig. han kramar om mig när jag behöver det, klappar mig på huvudet. jag vet att jag är trygg. jag får kärlek.


Jobbet är skoj, tiderna suger. önskar jag kunde vara mer med barnen. dessa underbara barn. dom ger en så mycket kärlek, dom har så mycket funderingar.
dom trivs på dagis. älskar att dom är ute hela tiden. känns som att dom har blivit friskare mer generellt.

nu hoppas jag på en varm o härlig sommar.. med massor av äventyr o minnen..
efter sommaren så blir det flytt.
i höst blir det resa med mammi som fyller 50.
se positivt på saker, allt sker av en anledning. acceptera saker o ting.
NYA MÅL OCH NYA DRÖMMAR!!
MÅ BRA!!!



* Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av *




Kraft o Kärlek
Louise

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0