Nov. 1, 2011

idag är en sån där dag..
kände redan igår innan det var dags att sova att det började krypa i mig.. jag slutar typ prata. stänger in mig i mig själv. tänker så det knakar.
började gråta påvägen till förskolan. blev för mycket. var bara att stanna upp, torka tårarna. tankarna snurrar o jag tänker om o om igen: lyft benen, gå framåt.

min far kan jag få utbrott på men låter bli. tydligen så har jag tre barn att ta hand om. längtar tills han flyttar ut o en inneboende kan flytta in. nån som sköter sig själv.

November nu, börjar tänka smått på jul o födelsedagar som kommer.
måste planera förskoleledigt, klappar, barnen o ekonomin.
få allt att gå runt. vilket inte är det lättaste.
är jag o J osams? hur gör vi med jul? jag vill juh att barnen ska träffa både mamma o pappa.

hur kan man känna sig så värdelös?
varför ältar folk, släpp, acceptera o gå vidare?


RSS 2.0