Nov. 1, 2011

idag är en sån där dag..
kände redan igår innan det var dags att sova att det började krypa i mig.. jag slutar typ prata. stänger in mig i mig själv. tänker så det knakar.
började gråta påvägen till förskolan. blev för mycket. var bara att stanna upp, torka tårarna. tankarna snurrar o jag tänker om o om igen: lyft benen, gå framåt.

min far kan jag få utbrott på men låter bli. tydligen så har jag tre barn att ta hand om. längtar tills han flyttar ut o en inneboende kan flytta in. nån som sköter sig själv.

November nu, börjar tänka smått på jul o födelsedagar som kommer.
måste planera förskoleledigt, klappar, barnen o ekonomin.
få allt att gå runt. vilket inte är det lättaste.
är jag o J osams? hur gör vi med jul? jag vill juh att barnen ska träffa både mamma o pappa.

hur kan man känna sig så värdelös?
varför ältar folk, släpp, acceptera o gå vidare?


Kommentarer
Postat av: K - livet på Malta & som mamma

När jag läser dina inlägg så förstår ja att du har haft de tungt.. Och jag hoppas att du mår bättre och det verkar som det går framåt?! En värmande kram till dig Louise!



Och jag ska absolut prova att massera hans fossingar :) tack för tipset..



2011-11-02 @ 23:53:45
URL: http://dictumfactumbyk.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0